Luciaprogrammet är nu förberett och verserna utdelade. I år hade jag även ambitionen att väva in lite svensk lyrik från våra mest kända svenska diktare. Tänkte passa på att höja nivån på kulturkunskaperna! Men ärligt talat, orkar man sitta och höra på svårbegripliga verser på gammalsvenska på golvet i en idrottshall en tidig morgon i december? Kan nog vara jobbigt för en 6-åring och kanske även för en förälder som gjort sig ledig från jobbet för att dela stunden med sina barn och njuta av föreställningen. Kanske räcker det med några korta strofer på rim?
Vi har några veckor av förberedelser kvar men när luciatåget väl kommer in och lyser upp salen glöms stressen bort. Barnröster som enas i sång. Det är lätt att få gåshud när harmonin stämmer. Allt extra man gjort är mödan värd när man hör barnen sjunga. Jag njuter och gläds med eleverna som stolta tågar ut ur salen. Nöjda över vad de genomfört, trots nervositeten.
Dagar som luciadagen förundras jag över vilken förmån jag har. I hur många andra yrken får man uppleva sådana känslor av äkta glädje och stolthet på sin arbetstid?
Men den klassiska lyriken sparas till ett annat tillfälle. Kanske till något annat luciatåg.

0