MENY
Jag hade glömt! Typiskt. Jag fick stressa hem för att sätta på mig bättre om fötterna, varmare ytterkläder och ta med mig mellanmål. Åter tillbaka på jobbet möttes jag av ett gytter av elever på skolgården, gummistövlar mot asfalten, ryggsäckarna hängde redan trötta på elevernas axlar, stoj och stim. Grupper räknades upp. Blandande grupper, elever från alla klasser. Hade jag fått med mig allt? Hade jag plåster med mig i ryggsäcken? Och listan på eleverna? Kartan! Eller är det samma slinga som förra året? Solen skiner i alla fall och det är dags för den årliga Skogsdagen.
Så går vi äntligen i väg. Gåsmarsch. Gåsmamman är jag. Efter mig kommer mina små gässlingar. Alla klädda i gula reflexvästar. 11 stycken ska jag hålla koll på. Känner redan efter några hundra meter en stor tacksamhet över de positiva tjejerna i år 5 som förbarmar sig över de yngre eleverna. Håller dem i handen. Uppmuntrar. Jag försöker hålla ihop flocken. Några har snabba ben, andra kan man undra om de har några ben alls. Som vanligt med andra ord.
En skoldag i skogen. Varför? Enkelt svar. I Läroplanen står det bland annat: ”Eleverna ska leka och ha fysiska aktiviteter i skiftande natur- och utemiljöer.” ”De ska ha kunskaper om rättigheter och skyldigheter i naturen enligt allemansrätten”. Och så vill vi ju ge dem något mer, som möjligheter att lära känna varandra över årskurserna, uppleva glädjen av att få vara ute tillsammans i vår fina natur. När det regnar och blåser är detta betydligt svårare.
Det som årligen slår mig är variationen på elevernas motivation kring en sådan här dag. En del är energiska. Villiga att gå och ser inget som omöjligt. De tar sig an uppgifter med entusiasm. Sedan har vi de andra. De som inte orkar gå. De som klagar efter några meter. Vi pratar om några kilometer under tilltagen tid med mycket stimulans längs vägen. Lika tjatigt varenda år. Är det verkligen så att barn idag inte orkar gå lika långt som förr? Jag vill inte tro det. I så fall är det dags att vi börjar gå ut och vandra oftare.
Vi kom i alla fall tillbaka i tid! Rödmosiga om kinderna. Jag hann dricka mitt hastigt medtagna kaffe i solen. Efter att ha dragit upp en elevs stövel som fastnat i sankmarken och försett honom med ny strumpa. Efter att ha lekt Blinkleken mellan trädstammar, initierat kurragömma och Under-hökens-vida-vingar, ätit korv och bröd i en skogsglänta. Jag har hört mycket porlande barnskratt och fniss under dagen. Tänker att det var tur att jag åkte och hämtade mina stövlar!
0